Ekologiska utgångspunkter

Vilka är de ekologiska grunderna för kontinuitetsskogsbruk?
Vilken naturdynamik har styrt de finländska skogarnas utveckling och struktur?

Skogarnas naturliga dynamik är mångformig och varierande. Enligt en föråldrad uppfattning har omfattande skogsbränder varit den viktigaste föryngringsfaktorn i boreala skogar. Detta har använts som motivering för kalhyggen och att de skulle vara naturenliga. I ljuset av dagens kunskap är motiveringen emellertid felaktig, eftersom kalhuggning påverkar skogsekosystemet på ett helt annat sätt än en skogsbrand.

Enligt dagens uppfattning är mindre kraftigare störningar på mindre ytor och olika successionsordningar väsentliga för skogarnas dynamik. Omfattande skogsbränder har förekommit sällan. Alla träd dör inte heller i en skogsbrand. Över 250 år gamla tallar har varit vanliga även i skogar som drabbats av skogsbrand. Naturskogarna har i huvudsak varit olikåldriga och haft en varierande struktur. Över hälften av skogarna har varit gamla, mer än 150 år, och deras andel har varierat mellan 30 och 80 %.^[1][2]

I skogarnas naturliga utveckling ingår olika störningar, som kan efterliknas med skogsbehandling. Allra enklast kan naturligt förekommande störningar delas in i störningstyper av tre olika skalor.

1)     Stora störningar, såsom kraftiga skogsbränder, där största delen av träden dör -> Dynamik med jämn åldersstruktur
2)     Återkommande partiella störningar där en del av trädbeståndet dör. -> Kohortdynamik eller gläntdynamik
3)     Enstaka träd eller trädgrupper dör. -> Gläntdynamik

Kraftiga skogsbränder, där nästan alla träd dör, har varit sällsynta. Efter en skogsbrand blir vanligtvis ett stort levande trädbestånd kvar i skogen. Föryngringsavverkning efterliknar detta, när man lämnar rikligt med naturvårdsträd. En skog som lämnas i naturtillstånd blir så småningom olikåldrig och bildar ofta en mosaik av små områden med olikåldriga bestånd, som är strukturerade gruppvis. Skogen behåller den varierande åldersstrukturen till följande stora störning.

Stegvis avveckling av tallöverståndare och två- och flerskiktade skogsvårdsmetoder efterliknar i första hand kohortdynamik, där trädbeståndet består av några åldersklasser. Vid kontinuitetsskogsbruk görs i ställer för slutavverkning plockhuggning enligt höggallringsprincipen och i bland tas små gläntor upp. Detta efterliknar gläntdynamik. Plantuppslag tillåts i gläntorna genom frösättning från skogskanten och granen tillåts som underväxt.

I skogen dör ofta enstaka träd eller små grupper av träd på grund av ålder, brist på tillväxtutrymme vind, snö, röta eller andra skadegörare. Detta skapar utrymme för plantuppslag och för mindre träd att utvecklas. Vid sådan naturlig dynamik är skogsmarken kontinuerligt trädklädd.

En helt öppen yta, till exempel en övergiven åker eller en kalhyggesyta, kan beskogas till exempel genom frösättning från skogskanten och bilda en tämligen jämngammal och tät skog. Beståndsdynamiken framskrider så att det först bildas ett plantuppslag och senare dör individer som hamnat under, särskilt av ljusträdarter (tall och björk), och skogen börjar glesna. Senare blir skogen glesare, när de största och äldsta träden dör. Denna frigörelse av tillväxtutrymme främjar uppkomsten av underväxt.

Mikroklimatet påverkas av temperatur, strålning, belysning, vind, regn och fukt samt snömängd. Samtliga dessa påverkar också varandra. Dessa egenskaper förändras dock inte väsentligt, om gläntans diameter är högst höjden på kantträdbeståndet. Om kantträdbeståndet är 20 meter, ska gläntans storlek vara 3,14 ar och om kantträdbeståndet är 25 meter ska den vara 4,9 ar. Om gläntan är större, förändras de ekologiska förhållandena i ljusare och varmare riktning, men temperaturförhållandena blir också mer extrema, vilket inverkar på vilka arter som klarar sig bra i gläntan. Även marktemperaturen stiger och kollagret börjar krympa.

Kontinuitetsskogsbruk efterliknar glänt- och kohortdynamiken i naturskogar bättre än trakthyggesbruk som grundar sig på kalhuggning. Till denna del ger kontinuitetsskogsbruk en mer naturenlig skogsstruktur. När det gäller gamla och döda träd är alla ekonomiskogars struktur mycket annorlunda än i en skog i naturligt tillstånd. Därför bör naturvårdsträd lämnas och murkna träd omhuldas.

‍

‍^[1] Angelstam, P. & Kuuluvainen, T. (2004) https://www.jstor.org/

^[2] https://www.silvafennica.fi/

‍