Definitioner

Hur definieras kontinuitetsskogsbruk? Vilka andra termer är centrala? Vilka termer använder t.ex. Forststyrelsen?
Är avverkning som syftar till kontinuerlig beståndsvård kontinuitetsskogsbruk?

Med kontinuitetsskogsbruk avses en skogsbehandlingsmetod där skogsmarken hela tiden är trädklädd. Vid kontinuitetsskogsbruk avverkas i regel träd av timmerträdsdimension, dock så att man alltid lämnar kvar några större träd i landskapet, för mångfaldens skull, för en mångsidigare beståndsstruktur och som genbank. Kontinuitetsskogsbruk omfattar också andra avverkningssätt, som behandlas nedan.

Det finns många termer som ligger nära varandra och de används på varierande sätt. I tabell XX har samlats termer som används och deras motsvarigheter på engelska, finska och tyska.

‍

‍

I Tapios skogsvårdsrekommendationer definieras plock- och lugghuggning som metoder för kalkhyggesfritt skogsbruk. Enligt Tapios rekommendationer ska gläntans storlek vid lugghuggning i kalhyggesfritt skogsbruk cirka 0,2 ha. Enligt skogslagen kan en glänta vara höst 0,3 ha och större gläntor leder till förnyelseskyldighet.^[1]

Vård av bestånd med varierande åldersstruktur genom att plocka ut enstaka träd är en klassisk skogsvårdsmetod. Det handlar om en skogsbruksmetod (plenterwald) som utvecklades och beskrevs i Tyskland och Schweiz på 1800-talet, och som fortfarande används i gran-, bok- och silvergranskogar i till exempel Schweiz, Slovenien och Tyskland. Avverkningen görs i form av plockhuggning, dvs. skogen behandlas genom att man plockar ut enstaka träd. På så vis upprätthålls ett trädbestånd med varierande åldersstruktur som förnyas kontinuerligt från underväxten (single-tree selection, plenterwald). Vård av olikåldrigt bestånd eller bestånd med varierande åldersstruktur är inte synonymt med kontinuitetsskogsbruk utan en specialform av det, eftersom syftet med kontinuitetsskogsbruk inte behöver vara regelbunden varierande åldersstruktur.

Luckhuggning (group selection, patch cutting) innebär åter att man avverkar små gläntor i skogen för att främja plantuppslag eller frigöra befintlig underväxt. I Finland får gläntor som tas upp vid luckhuggning vara högst 0,3 ha stora enligt skogslagen. Vid utvidgning av gläntor (Femelschlag) gallras deras kanter. Samtidigt frigörs underväxt och främjas plantuppslag.

Trakthyggesbruk är fortfarande den vanligaste skogsbehandlingsmetoden. Vanligtvis talar man om enskiktade bestånd eller bestånd med jämn åldersstruktur. Även tvåskiktade bestånd hör till beståndsvård trädskiktsvis. Man närmar sig kontinuitetsskogsbruk när förnyelse från underväxten sker genom att underväxten frigörs stegvis. Vid avverkningen kan också mera naturvårdsträd än normalt lämnas kvar för skogsföryngring (t.ex. hos Forststyrelsen är det permanenta naturvårdsträdbeståndet 20–50 m3/ha)^[2]. Det är också möjligt att behålla ett permanent bestånd av överståndare vid beståndsvård trädskiktsvis.

------------------------

^[1] Tapios skogsvårdsrekommendationer https://tapio.fi/projektit/metsanhoidon-suositukset/io.fi/projektit/metsanhoidon-suositukset/

^[2] Keto-Tokoi P., Koivula M., Kuuluvainen T., Lindberg H., Punttila P., Shorohova E., Vanha-Majamaa I. (2021). Säästöpuumetsätaloudella monimuotoisuutta talousmetsiin. Metsätieteen aikakauskirja årgång 2021 artikel id 10541. https://doi.org/10.14214/ma.10541

‍

‍

Inom kontinuitetsskogsbruket kan man emellertid använda olika avverkningssätt på ett flexibelt sätt beroende på trädbeståndets struktur och målsättningarna, till exempel

-        Höggallring. Avverkningsmogna timmerträd avlägsnas.

-        Huggning till skärm- och fröträdsställning. Används när en utvecklingsbar underväxt har uppkommit under trädbeståndet, vars tillväxt och komplettering bör främjas.

-        Avverkning av överståndare. Överståndare avlägsnas stegvis ovanför underväxten för att främja dess tillväxt och främja föryngring på ställen med luckor. En del överståndare lämnas alltid som naturvårdsträd för att främja trädbeståndets mångfald.

Om trädbeståndet är mycket tätt och man vill främja tillväxt, utförs även gallring underifrån i samband med höggallring. Vid första gallringen efter kalhuggning vid beståndsvård trädskiktsvis eller naturlig föryngring är trädbeståndet ofta tätt. När man vill övergå till kontinuerlig beståndsvård lönar det sig att göra en kvalitetsgallring som liknar höggallring, men samtidigt se till att även mindre träd avlägsnas för att undvika för stor täthet.

Det behövs inga övergångstid för kontinuitetsskogsbruk. Kontinuerlig beståndsvård börjar när skogsägaren beslutar att upphöra med kalhuggningarna. Vid kontinuitetsskogsbruk behöver man inte eftersträva en viss struktur på skogen, utan den utformas enligt skogsägarens målsättningar och skogens dynamik. Oftast finns det flera än ett kronskikt i skogen eller åtminstone träd av olika åldrar och storlekar. Vid kontinuitetsskogsbruk finns det vanligtvis mest små träd och minst stora träd i skogen.

‍